Det sitter en man på en smal trottoar,
på en stol som hans farfar har gjort.
För längesen var han en bjässe till karl,
och allt som han gjorde var stort.
Förr tutade traktorn en lustig fanfar
och saktade in vid hans port.
Han själv slängde käft med en snabb kommentar
om grannar och släkt på hans ort.
Nu har han sitt hus och sin utsiktsplats kvar,
men bilarna kör alltför fort.
Hans röst är så liten, den är ohörbar.
Han tycker hans liv är förgjort.
Hans kompis med traktorn har köpt Jaguar
och flyttat till stor huvudort.
En sådan förändring är helt otänkbar
för mannen som blir vid sin port.
Han hoppas att allt ska förbli som det var
när solljuset gömde all lort
som ögonen ser när man ledsynen har
tills hans glasögon en dag kom bort.
Nu ser han i minnet ett fint exemplar
av en tid som var vacker men kort.
Där sitter han stolt som i fornstora dar
och vinkar till varje transport.
Text och bild: Gunnar
Tack for den har sanna historien! Man kan verkligen kanna igen sej,,hur tidern snabbt har forandras,och att manga manniskor, inte hinner med,att ens tanka efter! mkt Tankvart!
Jättefint! Du har gett en röst till alla de här små gubbar och gummor som sitter på sin stol utanför dörren. Det blir tomt när dessa personer försvinner ut den grekiska gatubilden!