Athens trygga skydd i öster är berget Imittos. Serpentinvägar leder upp till toppen där alla telemaster håller koll på folket i byn.
Mäktig känsla att se Athen von oben och lyssna till tystnaden i denna annars bullriga stad. Irma sov gott i vagnen. En och annan cyklist trampade av hjärtans lust för att bränna kalorier.
Berget Imittos har vi sett nerifrån men aldrig tidigare besökt på toppen. Smala vägar och bitvis räcken som höll oss kvar på vägen. Ingen vind idag. Varmt och skönt.
Längst uppe på Imittos står en skog av antenner. Vi såg en beväpnad soldat som vaktade en byggnad och han skulle nog skydda huvudstadens kommunikationer. Han hade inget att göra idag. Kanske i morgon.
Från toppen ser man österut mot flygplatsen Eleftherios Venizelos och havet där bakom. Vägen slutade längst uppe med taggtråd och bommar och en massa skyltar ”tillträde förbjudet”. Promenadstigarna ligger halva vägen upp. På toppen är det kargt och svårt att ta sig ut i terrängen.
Havet utanför Piraeus låg blankt och lyste i solen. Öarna radade upp sig och båtarna gled fram i sakta mak.
Längs vägen upp till Imittos satt människor lite överallt efter vägkanten och njöt av den första vårdagen. Problemet är att hitta en parkering där man kan bli av med bilen och sedan ta en promenad. Det blev en lugn tur upp mot en klarblå himmel.
