Det sitter en man på en smal trottoar,
på en stol som hans farfar har gjort.
För längesen var han en bjässe till karl,
och allt som han gjorde var stort.

Förr tutade traktorn en lustig fanfar
och saktade in vid hans port.
Han själv slängde käft med en snabb kommentar
om grannar och släkt på hans ort.

Nu har han sitt hus och sin utsiktsplats kvar,
men bilarna kör alltför fort.
Hans röst är så liten, den är ohörbar.
Han tycker hans liv är förgjort.

Hans kompis med traktorn har köpt Jaguar
och flyttat till stor huvudort.
En sådan förändring är helt otänkbar
för mannen som blir vid sin port.

Han hoppas att allt ska förbli som det var
när solljuset gömde all lort
som ögonen ser när man ledsynen har
tills hans glasögon en dag kom bort.

Nu ser han i minnet ett fint exemplar
av en tid som var vacker men kort.
Där sitter han stolt som i fornstora dar
och vinkar till varje transport.

Text och bild: Gunnar

Förra året tjänade olivplockaren 50 euro om dagen på att skörda det gröna guldet. I år får han bara 35. Men olivoljan är lika dyr i år som i fjol. Vem tar vinsten? Det smattrar skönt när oliverna piskas ur träden med den elektriska krattan och landar än här, än där. Det lilla bensinkraftverket bryr sig inte om ifall elbolaget bryter strömmen. Dom gör så ibland för att visa sin makt. Tolvvoltsaggregatet puttrar lugnt vidare så länge det finns oliver att hämta.

Det är inte lätt att förstå sig på den grekiska ekonomin. Någon verkar tro att om man släpper ut luften ur däcken, så blir bilen lättare och går fortare.

Idag ville husmor slänga en kakburk med gamla drachmersedlar. -Nej, sa jag. Dom kan bli bra att ha om landet skulle gå tillbaks till sin gamla valuta. Fast det är nog säkrare penningplacering att köpa en tjugolitersdunk olivolja från Kalamata.

Dagens promenad blev inte så lång eftersom det har varit kallt, grått och vått i Athen idag. Men motsatsen till grått är det att gå till systrarna på Apollonósgatan och handla ägg och grönsaker.

Det är en fröjd för ögat med alla färgkaskader av frukt och grönt.

Så får vi oss också dagens lektion i grekiska – det som är naturligt förekommande i ens vardagssituationer när det kommer till språk, fastnar absolut bäst kvar i minnet. Det har nog med motivationen att göra.

Den här vackra och innehållsrika konsthantverksaffären ligger på vägen hem från systrarna. Våra hemkvarter är vänliga och trivsamma här i Plaka. Vi trivs gott och det tar alltid lite extra tid att uträtta saker,  för man stannar och pratar och umgås lite varstans efter vägen. Livskvalitet!

Stadsdelen Exarchia har en brokig historia där flera anarkistiska grupper har sin hemvist och flera demonstrationer brukar starta sin färd här upp mot Syntagma. I december 2008 sköts en 15-årig kille till döds av polisen under våldsamma former och hela Grekland blossade upp av vrede. Men här finns också små mysiga kaffestugor, kafenion, där man kan träffa kompisarna för en pratstund.

Exarchia är också känt för sina många bokhandlare och i en galleria har alla bokförlag affärer där det mesta presenteras. Hit kommer kända författare för boksläpp. I det här området finns många studenter och intellektuella som möts kring universitets lokaler i området.
Idag  var mitt ärende att besöka Grekiska Skatteverket för att betala in slutskatten för 2010. Det tar lite tid att mala i de grekiska administrativa kvarnarna, och inte gick det fort idag heller. Eftersom kontoret ligger strax intill platsen för skottdramat 2008, så har man klätt in Skattehuset i stålnät, stålgaller, glas, metalljalusier och gardiner. Där inne ska det vara ordning och säkerhet. Men där inne var det ingen ordning alls.

Alla gick fram och tillbaka mellan våningsplan och kontorister. En stämpel här och en ny blankett där. Sedan tillbaks till våning 2 och till en kassa som inte ville ha kontanter utan bara kreditkort. Men inte svenskt MasterCard utan grekiskt. Tillbaks ut till banken som inte ville ställa ut en check, så tillbaks till huvudbanken som inte heller kunde dra pengar från kortet utan bad mig ta ut kontanter i automaten, som sa att det inte gick att ta ut så mycket pengar, men det gick i alla fall efter några försök och så en check och så tillbaks till skattekontoret där checken skulle stämplas i ett kontor och sedan tillbaks till han som tar emot checken. Och däremellan en massa annat tjafs och papper som borde ha kommit för en månad sedan men som kom för några veckor sedan. Ja, ja. En halv dag i Exarchia är intressant. Vem i all sin dar som ska gå igenom alla pärmar med kvitton som samlas i drivor bakom kontoristerna, det vet nog bara Oraklet i Delphi. Men mitt i allt låg en dam på huk och sorterade bilskyltar.

Aha, det är här som skyltarna hamnar när folk ställer av sina bilar. Över hundra tusen bilar har tagits ur trafik den senaste tiden. Man har inte råd att betala den höjda trafikskatten och bensinen är dyr och många har två bilar och avregistrerar den ena. Regeringen kräver då att man ska ha en betald parkeringsplats så att bilen inte bara ställs på gatan. Men det gör man i alla fall. Några gömmer bilden under ett skyddsöverdrag och går ut och startar bilen en gång i månaden. Grannarna klagar. De vill ha parkeringsplatsen. Och så anmäler man bilen till polisen som i värsta fall kommer och bogserar bort den avställda bilen. Det är dyrt att både ha och mista bil i Grekland. Men hur som helst så ger det jobb åt kvinnan i den röda blusen på Skattekontoret.

Igår var vi bjudna på teater av Eleni Tzavara, som är multikonstnär och läser svenska på Skandinaviska kyrkan, där vi brukar träffa henne. Hennes webbsida heter en vit ekorre och handlar om kläder och design. Men igår spelade hon barnteater och sjöng egna sånger i pjäsen.

Eleni och Kicki pratar efter pjäsen ”Björnens tysta steg” som spelades på Onassis kulturcentrum.

Det här var första gången som vi var på teater i Athen och vi kan inte säga att vi förstod allt, precis. Men det var stora utspel och gester, tragik och komik om vartannat. Och väldigt påhittigt med en häftig blandning av teknik och smarta lösningar med bilder på dukar och spännande effekter.

De gamla sagorna och berättelserna är ofta närvarande i Grekland. Författaren till den här pjäsen har starkt påverkats av bl.a. bröderna Grimms sagor. Och de gamla grekiska gudaberättelserna dyker upp hela tiden. Barnen har läst om det i skolan och de blir verktyg för att tolka livet.

Tre musiker blev aktörer i pjäsen och överraskade hela tiden med att ibland följa skådespelarna och ibland leda dom. Mitt i pjäsen gick de fram på scenen och började spela på var sitt kristallglas, olika fyllda med vatten.

Vi ska nog lära känna de grekiska dramerna bättre, för det verkar som att utan dem så hänger mycket av vår tids drama i luften. Här är det hela tiden blinkningar till antiken, som berättar om de tidlösa arketyperna i livet. Men det är spännande att uppleva teater utan att förstå allt. Och man kanske inte måste ta allt genom förnuftet. Känslan, inlevelsen, fantasin skapar en liten teaterscen inom publiken. Tack Eleni för en spännande föreställning!

De flesta bilderna är lånade från teaterns bildgalleri. Se www.sgt.gr

Misó kiló paidákia är ett halvt kilo lammkotletter och passar bra till lördagmiddag på O Thespis. Det smakar liksom lite bättre när man får in ett fat där man äter det man vill ha och inte bara får en tallrik där allt är upplagt och färdigt från början. Citron och lite salt över så smakar det ännu bättre.

Väggarna på O Thespis är målade med motiv från Plaka, som det såg ut förr. Kanske för sådär hundra år sedan. Det roliga med Plaka är att många kvarter ser ut likadant som på den tiden. Och så lite människor som det går på gatorna, kunde man tro att bilden är målad i januari. Ikväll var det kyligt och lite regnigt och inte många gäster på tavernan. Men trevligt är det alltid att komma dit. Och så har de en öppen spis där olivveden brinner sakta och intensivt utan minsta sprak. Då är det gott att sitta tre meter ifrån och värmas, åtminstone på ena sidan.

Utanför Krínos spelade gatumusikanterna med musikalisk värme i snålblåsten.

Inne i köket på Krínos står lokomáthesbagaren och tillverkar dessa supersöta bakverk, som närmast kan liknas vid friterade munkar.

Många kommer till detta ställe just för att de är så kända för sina goda lokomáthes. Man köper med sig kartongvis av dessa sötsaker…

…en del gör som vi och sitter kvar och äter på plats. En sådan här tallrik äter glatt en person upp! Jag blev nöjd efter en sådan bit, dränkt i sirap och med hackade valnötter över. De flesta dricker enbart vatten till – men jag tycker det var gott med det lite sträva grekiska kaffet till som motvikt!

Hit kommer man och kopplar av en stund i fredagsförmiddagens shoppingtur. Kanske är det i stället för lunch, dessa sötsakerna.

På väg ner till ett av soppköken som kommunen har, hittade vi detta fina men ack så slitna hus.

I detta hus finns en liten taverna nere i källaren, där en grekisk man lagar till fantastisk god mat i ett pyttelitet kök. Detta är entrén.

Eftersom det var lite för tidigt för lunch för oss, gick vi ner till soppköket som Athens kommun driver. Där utspisar man 500 personer på dagtid och 900 på kvällstid.

Ett härligt engagerat gäng jobbar med detta och har gjort så i många år. Det är bara det att nu har antalet besökare ökat drastiskt och andelen greker har blivit större. Där kan man också lämna kläder, lakan, kuddar och filtar.

Vi vände åter till källartavernan för att äta lunch. Här sitter kocken själv och äter av sin goda mat. Ett par bönrätter, fisk, en grönsaksrätt och en sallad står alltid på menyn. Sen tappar han upp ett gott vin från tunnorna efter väggen, precis så som det gick till förr på tavernorna. Vi fick dessutom provsmaka gott oxkött som han hade för dagen. Rätt lika det kalops- eller pepparrotskött som jag minns från min barndom.

Det här stället hittar man inte utan en guide som bott här ett tag. Tack Marie!

Visst ser det gott ut?!

Innan vi gick så tyckte kocken att vi skulle ta en bild med honom och ha som minne. Han har en härlig stolthet över det han gör!

Vi tog vägen genom saluhallen hem. Där bland alla ”slaktbodar” ligger det en och annan restaurang med goda menyer. Den här mannen kunde erbjuda en massa gott att välja emellan och han var märkbart glad och nöjd över det han åstadkom. Härligt!

Sista inköpet för dagen gjordes i hemkvarterets Apotek – Farmakío – och då får man en sådan här trevlig och vacker papperspåse att bära hem det inköpa i. Kort sagt; en innehållsrik och inspirerande dag. Många intryck av både ljusare och tyngre karaktär.

Besökte vårdcentralen ”Läkare i Världen” där föreståndaren George Papadakis visade oss runt och lät oss fotografera en vanlig dag på jobbet när köerna är långa och många läkare och sköterskor är i arbete. Karim från Bangladesh tolkade till grekiska och engelska när hans landsmän kom för undersökning och vård. Trångt och stökigt men mycket god stämning bland de läkare som arbetar där gratis några timmar i veckan. Och George ser till att allting flyter, alltid med ett litet leende på läpparna och med stor integritet. Den här effektiva röran är med svenska mått mätt quite different.

På hemvägen idag en kopp espresso på baren ”Six dogs”, som ingen turist skulle upptäcka utan lots. En rivningstomt med stolar och bord direkt på marken under segeltak med gasolvärmare och pappersblommor i träden.

Jag trodde först inte att det fanns mer än låsta dörrar i källaren, där en anonym trappa ledde in till de sex hundarna.

Små trånga gator med husväggarna fulla av affischer och grafitti berättar om kvarter där det händer mycket men kulturen är quite different. Och det är en stor skillnad på folklivet mitt på dagen och sent på kvällen. En lots är bra att ha.

Min guide i de gamla kvarteren var Mari som vet var folklivet är som bäst och fotomotiven är som mest spännande.

Mari ville också visa baren ”Booze Cooperativa” som har rum efter rum med skum interiör och trevliga människor.

Free internet och gott kaffe drar många studenter till sig. Jag har gått förbi där förut men hade inte en aning om vad som gömde sig bakom dörren.

Kristallkronor och kyrkklockor i en trång korridor som var vägen till toaletten.

Vackra glasfönster i dörrarna till toaletten. Inte helt avskärmat. Quite different.

Flera bardiskar fanns det inne på Booze Cooperativa. Mörkt som i lastrummet på en gammal ångbåt. Men quite different.

En blandning av schack, läxböcker, internet och kaffe. Här går det att sitta länge medan kvällen kommer och andra aktörer dyker upp i gatukorsningarna. Utanför vårt hus, på Amalias, brukar några killar jonglera medan rödljuset håller publiken stilla en minut. På dagen är det käglor men på kvällen blir det eldshow.

De två killarna som underhöll folk den här kvällen fick många leenden och pengar från kvällströtta bilister. Det behövs så lite underhållning för att folk ska bli glada. Och ett leende behövs särskilt nu när kylan sätter in.

Här är Barbro Augustin och Inger Carlsson med några av Barbros inspirerande och färgstarka glasarbeten. Barbro vill visa oss hur man kan skapa i glas  och med Inger kommer vi att arbeta kreativt i papier maché. Bara fantasin sätter gränser – vi ser fram emot dessa onsdagskvällar! Välkomna!

Onsdagar kl 19 – 21 på Paulusgården i Plaka.

25 € / person och gång .  Behövs det mer än två timmar är det ok .

Materialkostnad för 2 objekt ingår.

Datum: Start 25 januari, 1, 8, 15, 22 och 29 februari, 7, 14 och 28 mars, 4 april

Anmälan till glaskursen:baaugustin@gmail.com

Anmälan till papiermaché:ingeraki@yahoo.com

Lite genomgång av biblioteket i caféet så här på nya året. Vi försöker att ha en bredd på vårt utbud med både diktsamlingar, biografier, skönlitteratur och deckare. Den som är hemma i Sverige tar med sig lite nyheter ner och våra brudpar bidrar ofta med nya böcker.

Vi har också barnböcker och dvd-filmer för både yngre och äldre. Det är ofta ett bra sätt att hålla språk vid liv, att läsa och att se film. Vi är glada att kunna erbjuda denna möjlighet för våra besökare på Paulusgården. Välkomna in att låna, ni som har vägarna förbi!